Ja, nu gnäller jag om min förkylning igen! Men jag blir så less! den vill ju inte försvinna!!!

Jag rör inte på mig lika mkt nu, såklart.. Så jag har anpassat min kost så att jag inte ska börja gå upp en massa i vikt bara för att jag inte kan träna... Jag tror att jag har fått en bra balans! För det står riktigt stilla på vågen..

Jag har gått ner i mått över magen! =) det känns bra, eftersom det har verkat sitta som sten där hitills! Jag går aldrig hungrig!! Jag äter ordentligt!! och jag mår super (förutom min snoriga näsa och min onda hals!)

När jag vaknade på morgonen idag så kände jag mig faktiskt smal och lätt i kroppen, en alltid uppskattad känsla =) med tanke på hur länge jag vaknade och kände mig ful och tjock (förr i tiden, när jag var knubbig!) så blir jag genast på bra humör nu när den känslan är borta..

En till sak som jag la märke till när jag och min pojkvän var på affären och handlade mat var, att det kändes annorlunda i mina ben, jag kände mig spänstig! som att jag skulle kunna sätta iväg där och springa 100 km i timmen eller nåt! det kändes underbart! Jag sa det till A och han log och tittade bara på mig.. Jag tror faktiskt att han är ganska så stolt över mig.. Han har ju följt med mig genom hela min "vikt-resa" sett mina upp och nergångar sett hur jag har förändras genom åren..

Vi har ju varit tillsammans nu i snart 8 år! sen jag var 16 och han 18 år..  Han är underbar! =)