Hur kan jag någonsin ha haft så tur att min första riktiga kärlek även nu idag 9 år och 3 månader senare fortfarande står vid min sida och är i mitt hjärta. Varje gång jag är ensam, varje gång jag tänker på honom blir jag stark, får ett leende på läpparna och lite av en tår i ögat, bara för att jag är så glad över att han är min.

Vi var på en stor fest i helgen, hans firmas företagsfest. Där han stolt presenterade mig för sina arbetskompisar och sina chefer. Han var så fin, han riktigt sken när han visade upp mig för alla. Jag tror att vi sken ikapp, för jag var lika stolt över att stå vid hans sida. Min fina Andreas =)

God natt älskling.